Venus, njurarna och själen

Människans känslomässiga dynamik utspelas i mötet mellan sympati och antipati. När vi öppnar oss och sluter oss i möten med omvärlden. För att klara av att leva som människa måste vi kunna leva i denna dynamik. Det måste finnas en plats där vi kan leva i mitten. Denna plats är empatin. Vår förmåga till medkännande med omvärlden utan att förlora våra egna gränser. Det är långt ifrån någon självklarhet. Det kräver stor självkännedom och hög närvaro av jaget.

Men om jaget överger sig själv så medför det att det andliga och den materiella världen går isär vilket kan medföra att polariseringen mellan sympati och antipati ökar. Allt fler människor har svårt att skärma av sig mot världen. Nutidens stress gör dem själsligt sårbara och de reagerar med överkänslighet. Tar in mer än de kan hantera. Man talar inom vården om högkänslighet eller hypersensitivitet. Man förlorar sig lätt i andra människor och kan istället utveckla ett medberoendebeteende.

Å andra sidan förefaller det som antalet människor som sluter sig mot en hårdnande värld har ökat. De tenderar istället till underkänslighet. De tar inte in. Okänsligheten och den själsliga kylan breder ut sig. Vi orkar inte vara intresserade av andra människor som subjekt utan bara som objekt. Dock har ännu inte orden lågkänslighet eller hypokänslighet blivit ett begrepp inom vården. Kanske för att vi närmast uppmuntras till en ökad avtrubbning? Det betraktas numera som ”normalt”.

Känslighet har alltmer betraktats som en svaghet och har ofta nedvärderats. Vårt empatiska centrum har tagits över av egot som istället för att känna in omvärldens behov har fokus på sina egna. Men vi skall nog vara tacksamma att det fortfarande finns känslighet kvar i världen.

Oavsett om anden överger den materiella världen eller identifierar sig med den så blir vi en främling för oss själva. Vi känner inte igen oss själva. Det kan i längden medföra självdestruktivitet som utbrändhet, missbruk, autoimmuna sjukdomar och självmord. Jag blir en främling för mig själv.

Var någonstans i organismen utspelar sig då detta möte mellan antipati och sympati? Man brukar kalla ögonen för själens spegel. Och det är sant att själens tillstånd till stor del kan ses i ögonen. De har inget eget rytmiskt system som sorterar inkomna intryck och som kan skärma av själens inre liv. Ögonen speglar intrycken men det är njurarna som förinnerligar våra intryck och besjälar dem. Njurarna skall härbärgera och transformera våra intryck till uttryck och göra mötet med omgivningen levande och dynamiskt.

Ett djur svarar nästan alltid direkt på ett intryck. En hund som ser en annan hund stannar inte upp och tänker efter om det är lämpligt att skälla just nu? Djuret lever i det reflexmässiga flödet mellan stimulus och respons. Genom jagfunktionen i njurarna kan dock människan stanna upp känslorna ett ögonblick och värdera sina intryck. Hon har genom jaget förmågan att förinnerliga intrycket, känna in det och bearbeta det. Hon kan välja att svara eller inte svara på intrycket. Och hur hon svarar. Det gör oss till människor. På gott och ont.

Intryck som väcker starka känslor kan öka trycket i blodflödet. Man talar i antroposofisk läkekonst om njurstrålning. Njurarna bildar en slags generator som aktiverar min känslomässiga reaktion. Skapar min psykiska energi. Som visar sig i en svag eller stark utstrålning. Om den är för intensiv och upprörd kan den framkalla t ex högt blodtryck eller ett akut migränanfall.

Om själens membran mot världen är perforerat aktiverar intryck omedelbart min fysiologi. Detta skapar en oro och rastlöshet. Intrycken har svårt att komma till ro och bearbetas av jaget som har svårt att kontrollera flödet. Och jag dräneras på min kraft och utstrålning. Man kallar ibland detta syndrom för hysteri. Det är som att bo i ett hus med otäta fönster och trasiga lås. Det uppstår en ständig längtan till en trygghet som inte finns.

Men det kan också vara så att intrycken inte tas in eller tenderar att lagras inom mig. Membranet är för tätt. Det blir ingen respons alls. Kommer inte till uttryck. Jaget kontrollerar allting. Livet däms upp och det uppstår istället ett slags inre förstelning som ibland kallas för neurasteni. Det är som att bo i ett hus med isolerade fönster och dubbla lås. Det uppstår en ständig längtan till frihet som inte finns. Det kan uppstå en epileptisk situation.

Njurarnas placering i kroppen stödjer också denna tes. Övergången mellan bröstkorgen och bäckenet är ju kroppens centrum. Mötesplatsen mellan den övre och den nedre människan. Den tolfte bröstkotan kallas ibland för kroppens ”rörelsetapp”. Kroppens rörelser kretsar kring denna punkt. I detta område har även muskler som är förbundna med alla kroppsdelar sina fästpunkter. Kappmuskeln (Trapezius) påverkar rörelserna i huvudet där våra stora sinnesorgan är belägna. Stress i sinnesflödet alstrar spänningar i ”kappan” som påverkar den tolfte bröstkotan. Från bl a denna punkt sträcker sig även den breda ryggmuskeln (Latissimus) och fäster på överarmen och påverkar armens rörelser. Vid sidan finns en kvadratformad muskel (Qvdratus lumborum) och som bl. a. stabiliserar mellan den övre och den nedre människan. Det mäktiga mellangärdet, diafragma, är beläget likt ett valv som skiljer den övre och den nedre människan åt. Den styr andningen och det rytmiska systemet. Denna muskel är också förbunden med området kring tolfte bröstkotan. Och den viktiga ländmuskeln (psoas) som är den första muskel som lyfter benet vid rörelser framåt har sitt ursprung runt i samma område.

Och under detta område, tätt intill vår vertikala jagaxel, är de två njurarna belägna. Detta område är i hög grad en styrpunkt mellan intryck och uttryck. Starka intryck eller känslomässiga reaktioner kan direkt påverka njurarnas funktion. Musklerna är besjälade organ och instrument för själen. De känner av våra intentioner, känslor och viljeimpulser. Så kan t ex en hastigt påkommen ilska, som inte kan förinnerligas av jagkraften, direkt orsaka konflikt och kramp i psoasmuskeln och leda till ett akut ryggskott. Akut ångest kan skapa en kramp i diafragmaområdet och spänningar i kappmuskeln kan försöka skydda själen när intrycken är för övermäktiga. Den ökade njurstrålningen kan ju förutom att ge migrän även starkt aktivera utsöndringarna och man måste springa på toaletten. Barn kan kissa på sig vid rädsla. Störningar i njurarnas subtilare fysiologi kan även framkalla kroppsångest och psykiatriska symtom.

Massage och njurarna

I den rytmiska massagen är njurbehandlingen den subtilaste och mest meditativa formen. Formen utförs långsamt och tydligt med två kretsar som väver i varandra i åttformade rörelser över njurarna s k lemniskator. Lemniskatan hjälper alltid jagfunktionen att bemästra själskrafternas inverkan i det fysiska. (tankar, känslor och viljeimpulser) Njurarna balanserar uppbyggnaden och utsöndringen i organismen. Njurarnas utsöndrande funktion är ju känd. Den uppbyggande njurstrålningen är mindre känd. Om man arbetar för hårt eller för intensivt med massage över njurarna kan det utlösa ett migränanfall hos den behandlade om hon har den känsligheten. Njurmassagen kan både aktivera oro och lugna ned ångest beroende på hur den utförs. Njurarna är extremt känsliga för kyla och är ofta med belastade under vinterhalvåret. Därför är värmen särskilt viktig för njurarna.

Venus och pentagrammet

Njurarna är planeten Venus organ. Gudinnan Venus är den kvinnliga kärlekens och sexualitetens gudinna. Den fembladiga rosen har en central plats i den kristna mytologin och relateras ofta till den heliga Graalen. Guds verkan på jorden. Femstjärnan, eller pentagrammet, är direkt relaterat till Venus. Under en period av 8 år förflyttar sig Venus i en pentagramform på himlavalvet. Pentagrammet är en mycket användbar form även i kroppsbehandling. Där följer man en ordning som börjar och slutar på huvudet. Från huvudet till höger ben- vänster arm- höger arm- vänster ben och åter till huvudet. I ett flöde som binder ihop organismen till en helhet.

Man kan välja olika kvaliteter i greppen och formen beroende på intention. Rudolf Steiner beskrev hur pentagrammet hjälper jaget att skapa ordning i eterkroppen. (fysiologin) Man skulle istället kunna formulera det så att det hjälper Gud att verka i naturen. En Graalsverkan. En behandling där man t ex har fokus på att kombinera pentagramordningen med åttformer och införlivar massage över njurarna med en värmande kopparsalva 0,4% kan vara en mäktig kroppsbehandling.

alla