Rättfärdighet

Rättfärdighet

”Endast det som är genuint en själv har förmågan att läka.”
(C G Jung)

Terapi är inte främst ett givande och ett tagande. Det är ett gemensamt sökande efter framkomliga vägar. När jag som behandlare känner min egen grund är jag mer närvarande i detta sökande. Detta är inget statiskt tillstånd utan ett växande skeende. Ju större del av mig själv som jag integrerar, ju mer ”vidgas marken” under mina fötter och ju större beredskap får jag att möta behovet hos den jag behandlar.

Rädsla är att sakna grund. Den behandlade känner förtro-ende för mig bara när han märker att jag ”står kvar”. I det ögonblicket kanske han vågar överlämna sin kropp för beröring och jag blir en slags väktare till hans egna omedvetna processer. Genom mig kan den behandlade möta sitt fysiologiska själv under obelastade omständigheter.

När mina händer är ”fria” har jag större tillgång till min egen potential och erfarenhet och kan då ta ökat ansvar för mina terapeutiska åtgärder.

Min uppgift som behandlare är inte att ta det svåra från den jag behandlar eller att ”trolla bort” symtom. Min slutliga uppgift är att stödja en helande process.

Jag har alltmer kommit att uppleva mig som en medlare mellan den behandlades kropp och själ, för en försoning med sitt eget förnekade själv.

Resultatet av behandlingen råder jag inte över och jag känner mig ofta mindre än den människa som sökt upp mig. Han har ofta genomgått ett långt större lidande än jag och står inför svårare utmaningar. Jag frågar mig ibland om jag överhuvud taget kan göra någonting. Så kände sig även Johannes Döparen när han första gången mötte Kristus. Han kände sig liten och tyckte situationen var lite absurd.

”Jag behövde döpas av dig och du kommer till mig.”

Kristus svarar:

”Låt det nu så ske, ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet.” (Matt. 3:14-15)

När jag som behandlare är sann mot mig själv så kan jag svara mot det sanningssökande jaget hos den som söker mig.

Det är den behandlades frihet att våga slappna av och andas, att våga ta emot och låta sig beröras. Att bejaka sina behov och acceptera sig själv. När vi båda är närvarande och vågar möta varandra så är det möjligt för oss att uppfylla all rättfärdighet. ”Låt det nu så ske.”

angeln

Bo Kjellström