Massage och det omedvetna

havet1

”Upplysning är inte att föreställa sig ljus utan att göra det omedvetna medvetet”.
C G Jung

Det omedvetna är allting som jag inte är medveten om. Att försöka medvetandegöra det i en artikel är som att försöka fånga havet i ett vattenglas. Den som vill fördjupa sig teoretiskt i ämnet har tillgång till en stor skattkammare med omfattande rikedomar. Alla
religiösa, psykologiska och filosofiska skolor har lämnat sina egna bidrag och erfarenheter till helheten i ämnet.

Det omedvetna lever i oss och vi lever i det likt fiskar i ett oändligt hav. Vi är en del av det omedvetna med förmågan att vara medvetna i det. Den okända sidan av livet har alltid fascinerat oss…och skrämt oss. Som havet.

Å ena sidan kan det omedvetna (oftast synonymt med kroppens dunkla begär och önskningar)betraktas som en gudarnas trädgård, alla möjligheters bördiga mylla, där alla våra kreativa impulser fritt kan växa, utvecklas och förverkligas.

Den andra sidan av det omedvetna kan upplevas som ett hot mot medvetandet. En Satans boning och syndernas näste fullt av ogräs som måste rensas och kontrolleras av medvetandet eller förvisas till något avskilt och skuggigt hörn.

Den omedvetna delen av varat består ytligt sett av en fysiologisk och en psykologisk sida. Den fysiologiska sidan kan enkelt sammanfattas i vad som sker innanför huden. Det som sker där blir medvetet först i ett sjukligt eller onormalt tillstånd t ex en kramp i
en muskel, ett tryck på en nerv eller vid ett migränanfall. Den psykologiska sidan av
det omedvetna kan sägas sammanfatta det psykiska innehåll som finns under medvetandets tröskel. Av den ofantliga mängd intryck som mina sinnen tar emot varje dag är det bara en mikroskopisk del som jag medvetet kan registrera. Intryck lagras
i mitt omedvetna. Önskningar och begär eller känslor kan aktiveras ur min glömskans
”källare” där de lagrats inom min organisation som omedvetet.

Det omedvetna bär både ett personligt innehåll relaterat till min egen livshistoria och ett kollektivt innehåll som kan vara relaterat till min familj och min folkgrupp eller till
hela mänskligheten.

Stanislav Grof menar att jag i mitt omedvetna kan bära erfarenheter och minnen från alla livsformer sedan tidernas början. Han kallar det för holotropiskt medvetande.

Rudolf Steiner tillförde ytterligare en dimension i det omedvetna när han lade fram sin bild av makrokosmos och mikrokosmos. Han påvisade hur våra inre organfunktioner står under inflytande av krafter från kosmos. Man kan tala om ett inre världssystem.
Dessa krafter deltager i utformandet av vår fysiska organism och i upprätthållandet
av våra organfunktioner. På ett djupare plan lever de ut sina impulser genom vår vilja eller vår ovilja. Speglade i våra muskler. Skapande ett öde som vi ibland kan ha motvilja till. Planeterna inverkar även genom organen i nyanserandet av vårt själsliv.

Själskroppen
Inom den gamla traditionella läkekonsten har man alltid känt till sambanden mellan själsliga tillstånd och funktionsstörningar hos inre organ. Även i dagens moderna medicin kan man ibland se samband mellan t ex en depressiv läggning och en något försvagad leververksamhet. Att njurarnas aktivitet ökar vid t ex rädsla är väl allmänt känt. Inom den kroppsorienterade psykoterapin är sambandet mellan muskler och känslor självklart. Man talar idag om en emotionell anatomi. Antroposofin beskriver människans organisation som ett underlag för både fysiologiska och psykologiska processer. Man brukar benämna denna psykosomatiska organism för astralkropp eller själskropp. Den är aktiv utåt världen genom sinneförnimmelser, andning och muskelrörelser. Den är aktiv inåt i tankeverksamhet, blodcirkulation och matsmältning. Alla organfunktioner som är involverade i dessa skeenden bildar denna själskropp. Den är underlag för tankeaktiviteter, känslorörelser och viljeförlopp. Astralkroppen är dynamisk fysiologi.

Känslorna uppstår i mötet mellan det medvetna och det omedvetna. När själen möter kroppen kommer jag i kontakt med mig själv. Blir mötet för intensivt kan det framkalla kramp eller smärta. Och smärtan kan upplevas både på en fysisk och en själslig nivå. Ordet känsla uttrycker ju både en fysisk förnimmelse och en själslig upplevelse. I den levande människan är det egentligen inte funktionellt att separera kropp och själ. En omedveten process saknar ju all betydelse om det inte finns ett medvetande som påverkas av det i någon form t ex lider eller känner glädje. Det ligger ibland nära till hands att fråga sig hur fysisk den fysiska kroppen egentligen är hos en levande människa? Och hur psykisk är egentligen människosjälen? Mellan det själsliga och
det kroppsliga måste finnas en rörlig horisont. Intrycken från medvetandet måste
sjunka ned i det omedvetna likt solen som sjunker ned i havet. Här uppstår skuggor
och stämningar. Själen blir levande i känslor. När medvetandet åter frigör sig likt ljuset vid soluppgången uppstår drömbilder och stämningar från natten. Dessa följsamma nivåförändringar skall hindra medvetandet att för starkt tränga ned i ämnesomsättningen och förlama viljan och att matsmältningsprocesser inte ockuperar medvetandet och grumlar det.

Denna horisont är likt en rörlig havsyta där ljuset och mörkret väver in i varandra och skapar övergångar. Detta är andningens viktigaste funktion i själskroppen. Är andningsprocessen alltför öppen blir kroppen så intensivt besjälad att det blir svårt att härbärgera känslorna som uppstår. Blodtrycket kanske stiger, hjärtat klappar och man kan få t ex ett vredesutbrott.

Bild (7)

Är denna horisont istället försvagad kan de fysiologiska processerna slå igenom för direkt utan den känslomässiga övergången. Medvetandet går för djupt ned vilket kan medföra illamående samtidigt som matsmältningsprocesser förnimms medvetet. Detta beskriver en form av akut migränanfall.

En frusen havsyta förhindrar en levande kommunikation mellan medvetandet och livet. Kroppen och medvetandet lever sina egna liv isolerade från varandra i ett känslolöst tillstånd som i längden utgör ett hot mot hjärtats hälsa.

Okontrollerade omedvetna processer kan även uttrycka sig som hyperaktivitet och oro eller som blommande eksem.

Själsliga tillstånd lever ut sig genom det fysiska. Ansiktet och kroppshållningen uttrycker ofta en inre känsla. En känsla av vrede kan man svårligen dölja och speglas lätt i muskelkramper i t ex ryggen eller axlarna. Eller i ett gallstensanfall eller tarmvred. Många fysiska sjukdomar och symtom kan i botten vara av psykogen art. Vanligen upplevs ett hot mot vår själsliga hälsa som svårare att uthärda en ett fysiskt symtom. Ytterst kan det leda till en paradoxal impuls att vilja ta sitt eget liv för att ”överleva psykiskt”. En ångestupplevelse eller traumatisk händelse som blir för överväldigande konverterar ibland till ett fysiskt symtom eller utlöser en fysisk sjukdom.

Drömmar
Drömmen har alltid betraktats som en kungsväg till det omedvetna och idag är drömmar ett nästan självklart redskap inom all psykoterapi. Drömmar har även haft en central betydelse inom t ex naturfolkens religioner. I det gamla Egypten omnämns tempelsömnen. Särskilda prästläkare kunde leda en sjuk persons själ in i den andliga världen så att den kom att skåda ”hälsans urbild”, framställandes bilden av den gudomliga världssjälen Isis. Den sjuke kunde sedan vid uppvaknandet föra med sig läkeimpulser tillbaka till kroppen.

I den Grekiska kulturepoken var Asklepios den store prästläkaren. Asklepios hade en magisk stav, Merkuriusstaven, med vilken han hade makten att påverka förhållandet mellan kropp och själ. Han kunde söva och väcka upp. I Asklepios grotta blev den sjuke efter en reningsprocess lagd att sova på ett lammskinn, och prästläkaren iakttog dennes drömmar. I sömnen lösgör sig själen partiellt från de organiska sammanhangen. Därför förlorar vi medvetandet under sömnen. Det uppstår ett dubbeltillstånd som manifesterar sig som en dröm. Om själen förbinder sig starkare vid kroppen, drömmer patienten om sin sjukdom. Drömmen symboliserar hennes besvär. (vilket ju även är bekant inom dagens drömforskning.) Om sömnen blev djupare kunde den sjuka människans själ utvidga sig i kosmos och få drömbilder av sitt läkemedel. Den kroppsfria delen av själen dök i sömnen ner i det andliga av naturen(det omedvetna). Naturen är ju även besjälad av den gudomliga världssjälen. När den sovandes själ blickar tillbaka på den sjuka kroppen, så lever i henne en önskan att bota den och hon
kan finna läkemedlet i naturen.

Rudolf Steiner beskrev i boken Antroposofi, en introduktion…också två nivåer av drömmar. En ytligare drömnivå som ligger närmare dagsmedvetandet och en djupare som relateras till den omedvetna nivån. De ytligare drömmarna speglar upplevelser vi haft när vi är vakna, vardagshändelser under dagen eller bilder från tidigare i livet.
Den djupare drömnivån visar symboler relaterade till de inre organens struktur och verksamhet. Steiner ser inget egentligt värde i psykoanalysens drömtolkning utan gav i stället anvisningar hur man kan öva upp en förmåga att genom imaginationer över drömmar få insikter om sina tidigare inkarnationer och sitt eget öde.

Den djupaste vilan
Det vakna dagsmedvetandet är ofta präglat av själslig anspänning och överaktivitet. Den stilla upplevelsen av rytm under en massagebehandling bidrar till att medvetandet
i vaket tillstånd kan nå en djupare avslappning än normalt. Detta tillstånd kan i sig självt vara starkt självläkande för hela människan. Denna upplevelse har sällan beskrivits  inifrån och jag blev mycket glad när jag fann en skildring av det hos själsläkaren Poul Bjerre. I sin bok Hur själen läkes förmedlar Bjerre en klients erfarenheter under djup avslappning vilken här är att jämföra med en massagebehandling.

”Den första förnimmelsen av den ”psykiska” behandlingen är en känsla av lugn, alla oroliga tankar försvinner och man känner ett lugn, som verkar rent fysiskt, alla muskler slappas och man sluter ögonen nästan ofrivilligt. Så småningom försvinner tidsförnimmelsen, den är det enda man från början nästan helt och hållet förlorar; alla ljud hörs som på avstånd och en lugn vila lägger sig över en, andligen och kroppsligen.
Men detta är frivilligt, känslan att man har sig själv i sin hand behöver inte försvinna för ett ögonblick; man kan om man vill, tänka alldeles klart – man kan om man vill, öppna ögonen, höra vad som sägs eller sker (oväntade ljud hör man alltid), röra sig efter behag, men man kan också släppa alla tankar och ligga alldeles orörlig, det är en viljesak från patientens sida. Då kommer till slut den underbaraste förnimmelsen, en känsla av koncentrering av sig själv i ens kropp, som om man vore isolerad i sig själv. Allt och alla försvinner, bara ”jag-medvetandet” finns kvar. Denna koncentrering känns som den mest absoluta vila man kan föreställa sig. När man kommit i detta tillstånd, måste man erkänna att det behövs en ganska stor portion av viljeansträngning för att tänka, röra på sig, eller ens öppna ögonen; man kan nog men man vill inte. Skulle man försöka röra på sig eller tänka, så ångrar man sig genast och skyndar sig att på nytt sjunka ned i detta Nirvana, där man visserligen inte förlorar varken sitt medvetande eller sin individualitet men finner den härligaste vila man kan drömma om. När sedan behandlingen upphör, känner man sig i första ögonblicket sömnig och ovillig att öppna ögonen, men efter en helt kort stund försvinner sömnlusten, man känner sig utvilad, pigg, som om ens tankeförmåga skärpts och ens både andliga och
kroppsliga krafter vuxit.”

Bjerre kallade detta tillstånd primärvilan och härledde det egentligen till det tillstånd embryot befinner sig i inuti moderlivet. En slags universaltillvaro innan tillvaron som individ. Bjerre ansåg att detta tillstånd har en ”rogivande, förnyande och i viss mån
läkande på kropp och själ av annan art än den vanliga sömnen”. Denna beskrivning motsvarar väl erfarenheter som förekommer under behandling med Rytmisk massage. Man behöver inte ”köpa” Bjerres idé om primärvilan för att ändå se detta förändrade medvetenhetstillstånd som berättigat och att denna upplevelse helt och hållet står i jagets tjänst.

Den inre och den yttre grunden
Omedvetet blir medvetet genom en sinnesprocess. Sinnesorganen absorberar intryck.
Sinnen gör intryck medvetna. Själen kommer i rörelse som väcker känslor. Ord blir poesi. Ljud blir musik. Färger och ljus blir bilder. Själen skapar konst. Jaget gör erfarenheter som förkroppsligas och blir till omedvetet.

Att vara grundad är att vila i det omedvetna. Det är att vara buren av levande kroppssinnen.

Beröringssinnet gör mig medveten om min egen gräns, min egen form. Min egen fysiska gestalt blir bekräftad. Jag får kontakt och får konturer. Jag är. Mjuk men tydlig och rytmisk beröring med hela handen täckande in stora ytor av kroppen gör beröringssinnet levande och mottagligt. Hård kontakt väcker försvar och kan medföra nedsatt känslighet. Det är svårare att uppfatta nyanser. Brist på kontakt leder oftast till överkänslighet. Egenrörelsesinnet möjliggör för mig att känna mina rörelser och vara fysiskt aktiv i världen. Bekräftar min frihet att röra mig. Jag kan gå vidare.

Balanssinnet hjälper mig att orientera mig i rummet. Jag kan stå. Djupt nedlagd i min omedvetna fysiologi finns nedlagt livets eget sinne. Det omvandlar intryck från det omedvetna till livskänslor. Jag lever. Jag mår bra. Jag kan vila i en naturlig förankring i min kropp och grundad i min ämnesomsättning. Jag känner att min kropp är min. 

Livssinnet är helhetssinnet som ger oss en inre upplevelse av att vara en enhet. Att vara grundad är att acceptera nuet. Att vila lugnt när jag lägger mig ner, att sitta still i mig själv, att stå ut en situation som jag ej kan förändra och att gå vidare i mitt öde. Att vara grundad är att känna hunger och kunna ta upp näringen. Att vara grundad är att känna trötthet och att somna när man lägger sig. Att vara grundad är att vila i livets ström och kunna åldras. Att vara grundad är en känsla, är en sinnesprocess.

Medvetande är en formprocess. Det omedvetna är substans. Beröringssinnet registrerar form. Livssinnet registrerar substans. Form begränsar och kan ytterst kristallisera. Döda. Substans växer, fyller ut och kan leda till upplösning. För mycket form krymper substansen och för mycket substans kväver formen. Livssinnet är grundat i kroppens centrum i bukområdet. Beröringssinnet är grundat i kroppens omkrets i huden.

Substans och form ger tillsammans proportioner. Som är konst. Som är hälsa.

Rytmisk massage som helhetsbehandling levandegör formen och vitaliserar substansen. Får mig att känna mig mer levande. Får mig att känna mig mer grundad i mig själv. Funktionella rörelseövningar kan utformas som närning för egenrörelsesinnet och för
balanssinnet. Som grundar mig i yttervärlden. Som skänker mig glädjen och friheten att kunna röra mig i rummet. Övningar som hjälper mitt balanssinne att centrera mig runt min vertikala axel. Som övar beröringen med underlaget och får mig att känna att jag står på egna ben och har fotfäste i världen och som gör att jag kan känna lättheten i min upprätta hållning. Det subtila samspelet mellan egenrörelsesinnet och jämviktssinnet är ett spel mellan rörelse och stillhet som utvecklar flexibilitet och stabilitet vilket är en förutsättning för att jag skall kunna vara både fri och trygg i världen och fungera optimalt i samspelet med omgivningen.

Beröring och det omedvetna

”Du trycker inte in i spänningarna, de kryper upp till ytan.”

Rytmisk massage vitaliserar flödet mellan medvetandet och det omedvetna. Sinnesintryck kan lättare förinnerligas och assimileras i den omedvetna fysiologin. Omedvetet kan bli medvetet. Den sugande kvaliteten i den rytmiska massagens grundgrepp hjälper till att lyfta fram och synliggöra det som lever under medvetandets
tröskel. Oftast är det en positiv upplevelse när själen förankras på detta varsamma
sätt i den fysiska kroppen. Men en överstimulerad fysiologi medför att den behandlade
kan bli ganska trött efter de första behandlingarna. Andra vanliga reaktioner kan vara lätt huvudvärk, möjligen lite mer ont om man lider av värktillstånd, ibland en viss nedstämdhet om man kommer i kontakt med sitt inre, spontana stämningsväxlingar
och en ökad drömaktivitet. Frossa är ibland ett svar från ett djupare skikt och kan vara relaterad till tidiga erfarenheter i livet. Sådana reaktioner är normala och bekräftar att den behandlade är mottaglig för terapin. Medvetenhet måste mogna fram ur det omedvetna såsom ljuset under våren växer fram ur den långa mörka vintern. Som behandlare kan jag understödja livet inom den behandlade genom detta långsamma uppvaknade. Kreativa inre impulser kan vakna och aktivera viljan att leva och vara skapande i världen. (Se Konst och beröring i FALK-.bladet 3/03). Inre upplevelser kan bli medvetet bekräftade.

Traumatiska kroppsliga erfarenheter ger känslor som ej bejakats och som inte kan tas upp som näring i den stora helheten utan blir okänsliga eller överkänsliga öar i det omedvetna. Kan bli ”svaga punkter” i konstitutionen eller uppträda som fysiska sjukdomar. Som i sin tur kan öppna vägar till förvandlingar.

Kroppsminnen kan ibland vakna i medvetandet under en kroppsbehandling. Som obehag, smärtor eller som inre bilder eller direkta känsloupplevelser. Ibland räcker sådana rektioner för att dessa osmälta intryck skall börja assimileras i den känslomässiga ämnesomsättningen. Ibland krävs en längre bearbetningsprocess. Även de mest svårsmälta upplevelser kan till slut smälta ned och upptas som energi och näring i det omedvetna. Som behandlare kan jag ibland ana samband mellan den behandlades problem och dennes livssituation eller levnadshistoria. Det kan vara frestande att förmedla insikter som man tror sig ha och överföra dem på den behandlade särskilt om man blir ombedd att göra det. Men jag ser ju alltid bara en begränsad del av helheten och jag är oftast inte säker på att den behandlade verkligen har beredskap att assimilera dessa insikter på ett meningsfullt sätt. Det kan vara som att sätta ut en planta för tidigt i ljuset om våren. Den måste ha den inre kraften att möta det starka ljuset utan skyddande hölje.

Det är meningslöst att ta bort ett bandage från ett sår för tidigt eller att avlägsna gipset från ett brutet ben innan det är läkt. Detta skulle bara medföra komplikationer som försvårar och förlänger hela läkeprocessen.

Under åren har jag fått respekt för människors problemkomplex och fått intrycket att symtom eller fysiska sjukdomar ofta tycks fylla en funktion. Ibland absorberande en djupare liggande själslig ångest ibland som någon slags nödvändighet för att bearbeta en bakomliggande ödessituation som jag inte själv har förmågan genomskåda.

En människas öde kan han bara själv med tiden förändra och min uppgift som behandlare är i första hand stödjande. Jag bör inte lockas att frambringa situationer som jag inte själv är mogen att ta ansvar för. Ibland vet eller anar den behandlade själv i sitt inre var kärnan i deras problematik finns. Då är situationen helt annorlunda. När den behandlade människan själv tar över ansvaret för processen kan jag förstås bistå honom så långt som mina egna gränser räcker. Då kan nya världar öppna sig och jaget kan gå vidare i sitt öde.

Det anstår den vårdande handen
att varligt med livet förfara.
Det anstår den mänskliga anden
att själarnas rike försvara.

Om än ingen upptäckt kan göras
som synliggör själen du vårdar
bör inte ditt sinne förföras
att härja dess osedda gårdar.

Som flykting hos tanken och minnet
bor andens osynliga gåta.
Om den blev till ting skulle sinnet
likväl den som svunnen begråta.

Då först skulle den som förlorad
förstocka materiens flöden
och synliggjord, grov och förstorad
bekräfta den levande döden.

(Anden. Harry Martinsson)

Bild (2)

Bo Kjellström