Kropp och själ – om stress

Ge
allt du orkar –
inte mer

Ta emot
allt du får –
inte mindre

(Siv Arb: Valspråk för överlevnad)

Vårt moderna samhälle ställer allt högre krav på oss att fungera rationellt. Uttrycket ”tid är pengar” har blivit en realitet som vi tvingats att anpassa oss till. Samtidigt har allt fler människor slagits ut och hamnat i utanförskap och bidragsberoende. Många människor bär på förmågor och kreativa resurser som inte efterfrågas och som inte går att försörja sig på. Det krävs en stark inre kraft för att själv skapa sig det liv man vill leva. Motsättningen ökar mellan våra ideal och en fysisk verklighet som ofta ter sig allt mer främmande för oss.

Det är en utmaning för oss att spegla oss själva och acceptera det glapp som vi lätt upplever mellan vårt inre och den yttre verkligheten.

Frestelsen att vilja fly bort är stor. Men det gör det inte lättare att leva och hantera de villkor som livet erbjuder oss. Istället ökar bara vår upplevelse av stress.

Stress är ett tillstånd där kropp och själ inte befinner sig på samma plats.

Vi talar t ex om att ”springa framför sig själv” när vi blir för målinriktade av krav inifrån oss själva eller att ”inte hinna med sig själv” när vi inte hinner med krav från omvärlden. Vi talar också om att stå ”bredvid sig själv” när man lämnar över för mycket av sitt liv till andras beslut eller att ”vara utanför sig själv” när vi inte orkar vara riktigt närvarande eller hamnar i en akut kris och kanske drabbas av ångest. Man kan också ”överge sig själv” när man inte ”står bakom sig själv” i en krävande situation eller ”tvinga sig själv” när man inte riktigt vill. Man kan också bli stressad av att inte ha någon inspiration. Det förefaller som om våra tankar inte kan vara ett passivt tillstånd under lång tid. Även i ett lugnt tillstånd börjar snart tankarna att söka problem att lösa eller någonting att oroa sig för. Ibland får man en känsla av att oro är beroendeframkallande. Som om oro i sig själv alstrar en själslig energi. Varför skulle annars kvällspressen sälja så stora upplagor? Den fångar upp vårt behov av oro.

Stress handlar mycket om otrygghet. En avsaknad av en grundläggande tillit till att ”livet har sin gång”. Stress uttrycker ett försök att ha kontroll.

Gapet mellan kropp och själ blir med tiden stressande därför att jag inte själv kan påverka mitt liv som jag själv vill. Denna vanmakt kan till slut leda fram till utmattning och/eller depression. Kroppen orkar inte längre med kraven inifrån eller utifrån. Detta i sin tur medför ofta att jag med tiden blir mer eller mindre blir tvingad till att finna ett nytt förhållande till min egen kropp.

Idag talar man om dessa tillstånd som ”stressrelaterade”. Men man kan fråga sig om inte de flesta sjukdomar är ett resultat av eller utlöses av långvariga tillstånd av stress.

Vi lyssnar inte till våra egna behov, eller kanske inte ens känner dem, och tar därför inte hand om oss själva på ett sätt som bevarar balansen mellan kropp och själ.

När jaget sviktar är det svårt för organismen att upprätthålla balansen. Själen tvingas att själv försöka ta över kontrollen. Detta uttrycker sig ofta som ett pendlande mellan motsatser. Detta är ofta ett förstadium till utbrändhet. Det kan ses rent energimässigt som ett pendlande mellan överaktivitet och total utmattning. Det kan även ses rent fysiologiskt i olika pendlartillstånd som t ex Colon irritable, svängande sköldkörtelvärden, instabilt blodtryck och växlande kroppsvärme.

Bipolaritet är en ytterlighet vilken dock inte är stressrelaterad i vanlig mening.

Stress betyder inte automatiskt att någonting går för fort. Det är snarare ett mått på förmågan att vara inne i sig själv. Är t ex en slalomåkare eller en 100-meterslöpare stressade under loppet?

Knappast under normala omständigheter. I idrottsvärlden talar man om att vara i form när utövaren är närvarande i sin egen kropp och i harmoni med sig själv. Då kan han också prestera optimalt utan att vara stressad. Motsatsen är att vara ur form när utövaren inte riktigt är i harmoni med sig själv.

Mindfulness

Som en motpol till stressen sveper en våg av mindfulness in över västerlandet från den buddistiska livsfilosofin. Själva budskapet är att vi skall öva oss i att vara med vår uppmärksamhet på den plats där kroppen befinner sig just nu.

Syftet med att öva sin uppmärksamhet är ju att vitalisera sina sinnen för att nå en ökad vördnad och närhet till livet. Och återskapa en känsla av förundran och samhörighet med allting omkring oss i en tid när en ökande intellektuell närvaro hotar att helt skärma av oss från världen omkring oss och skapa en växande känsla av ensamhet.

Ordet mindfulness brukar i Sverige kallas för medveten närvaro. Personligen föredrar jag uttrycket uppmärksam närvaro. Syftet är inte att analysera världen i småbitar för att förstå den utan att förbinda sig med den.

Det är inte kunskap om världen som man söker med mindfulness utan att besjäla den. Att göra mig mottaglig för världen så att den kan uppenbara sina hemligheter för mig. Det direkta mötet med världen kan väcka kärleken till livet och öka min känsla av samhörighet.

Men det går inte att skynda på tiden. Mindfulness är ett bra verktyg att hantera ångest och stress men för att integrera djupare liggande trauman som ofta styr våra kroppsliga reaktioner krävs ofta mångårigt och regelbundet meditativt övande som även inkluderar kroppen.

Tyvärr har ordet mindfulness blivit ett modeord som exploateras vilt i västvärlden i alla möjliga sammanhang och man erbjuds att delta i oskäligt dyra kurser för att öva sin uppmärksamhet i sina sinnen. Det är lite som att betala för att få ”gå över ån efter vatten”.
Det är alltid tillgängligt överallt för var och en av oss.

Självklart kan vi behöva få hjälp att bli uppmärksamma på det som redan finns och det ger givetvis inspiration att komma igång genom att vara med på en kurs.

Men vi kan själva öva oss varje ögonblick att se det vi tittar på eller att höra det som vi lyssnar på. Det är bara att börja här och nu …

Våra antroposofiska terapier strävar alla efter att fånga uppmärksamheten hos dem vi behandlar. Själva essensen i mindfulness ingår här på ett självklart och naturligt sätt.

Det rytmiska systemet är kroppens eget anti-stressystem. Hjärtfunktionen och andningen strävar hela tiden efter att upprätthålla balansen mellan alla krav utifrån eller inifrån oss själva och våra egna resurser att möta dessa krav.

Övningar för andningen har ju också alltid använts som ett omedelbart sätt att motverka stress och skapa ett öga av lugn mitt i stormen.

Den rytmiska massagen har ju som mission i världen att ge stöd åt det rytmiska systemet som harmoniserar förhållandet mellan kropp och själ. Det är en effektiv metod att behandla stressrelaterade problem med.

Det finns många metoder att möta sin stress med. Själva nyckeln är att kunna fånga upp sig själv så att man kan välja hur man själv agerar i varje ögonblick.

Eller som Siv Arb uttryckt det i något man skulle kunna kalla ”valspråk mot utbrändhet”:

Börja från början
sluta i tid
varje gång

Bo Kjellström