Den gyllene medelvägen

Alla levande processer bärs av rytmer.

Det gäller även för människans organisation.

Den fysiska kroppen, som utgörs av vår anatomi, anses ha en grundrytm av 365 dagar. Det kan ibland ta ett år innan en fysisk skada är helt läkt. Eterkroppen, eller livskroppen, som direkt bär vår fysiologi har ett nära förhållande till vätskorna och har en rytm på ca 28 dagar. När det gäller terapeutiska behandlingar som skall stödja organens funktioner är det önskvärt att dom ges möjlighet att pågå varje vecka minst en månads tid. Först då kan man få ett tydligt svar på om behandlingen har någon verkan.

Astralkroppen, eller själskroppen, har en rytm på ca 7 dagar. Själskroppen lever ju både i medvetandet, i våra känslor och i kroppen där den är starkt engagerad på ett omedvetet sätt i uppbyggnaden och nedbrytningen av ämnen. Vid dramatiska inflammationer t ex tar det ibland upp till en vecka innan man har ”elden under kontroll” och den akuta krisen passerat. Det kan även ta en vecka innan ”vågorna lagt sig” efter starka känslostormar.

När det gäller jaget så måste det varje morgon åter förbinda sig med sin gestalt. Man kan säga att jaget i vaket tillstånd oupphörligen måste förbinda sig med nuet.

I den utmärkta boken ”Grunderna för hur antroposofin berikar läkekonsten” beskriver Rudolf Steiner och Ita Wegman olika sjukdomar som kan uppträda när jaget av olika skäl inte riktigt förmår att förbinda sig med sin kroppslighet. Det kan finnas ärftliga belastningar eller andra skäl som t ex intellektuell överansträngning eller känslomässiga chocktillstånd som fått jaget att ”abdikera” ur sin fysiska situation. Om man inte lyckas med att få jaget att ”återvända” så kan många sjukdomar och kroniska existentiella livskriser inträda.

I boken används ordet jagorganisation vilket enkelt kan sägas vara de djupt liggande organiserande principer som styr våra organiska funktioner i enlighet med våra mänskliga behov. En visdom som är djupare än vårt medvetna jag kan förstå eller råda över. Men man kan lära känna dessa principer och försöka stödja dem vilket ju också är den antroposofiska läkekonstens uppgift att göra.

I bilden av den tredelade människan beskrivs hur den polära människan fungerar. Hur våra behov av vakenhet och medvetenhet kan samverka med vårt behov av sömn och organisk tillväxt genom det s k rytmiska systemet. Det är direkt relaterat till hjärtats stabila rytm som bär oss från tidig fosterutveckling till vår död och till andningsfunktionen som hela tiden lever i nuet mellan fysisk födelse och fysisk död. Medvetandet och det omedvetna livet skulle aldrig skulle kunna mötas direkt. Det skulle ge upphov till ett direkt sjukligt tillstånd. Likt två magnetpoler som tillsammans alstrar energi men om dom möts skulle flödet mellan dom omedelbart upphöra.

Det rytmiska systemet uppstår på sätt och vis i spänningsfältet mellan dessa motsatta poler så att en rytm uppstår. Den rytmen måste sedan i sin tur upprätthålla en skapande balans mellan de båda polerna så att vi kan vara verksamma på jorden utan att bli allvarligt sjuka. Det rytmiska systemet skall skapa ett rum i mitten av oss där vårt jag kan träda in med sina egna behov och intentioner.

Man kan kalla det rytmiska systemet för livets egen gyllene medelväg som hindrar medvetandet eller viljan att ensidigt ta överhanden. Formen av en åtta, eller en lemniskata, är ett uttryck för jagorganisationens bevarande närvaro i mitten.

Den gyllenen medelvägen handlar om att söka det som fungerar bäst för oss i varje givet ögonblick. Sökande en framkomlig väg mellan våra ideal och den verklighet som vi befinner oss i. Mellan våra möjligheter och våra begränsningar.

När jagfunktionen är försvagad så försöker själskroppen hjälpligt och tillfälligt att upprätthålla balansen genom att pendla mellan ytterligheter. Men själen med sina kortsiktiga svängningar mellan antipati och sympati har inte rätt omdöme om vad som är bäst för mig på i ett längre perspektiv. Allting som blir för mycket svänger automatiskt över till sin motsats.

Det är ett sätt för livet att skydda sig självt. Men om det blir ett permanent tillstånd leder det oundvikligt till kroppslig eller själslig ohälsa.

Jaget måste självt ta ansvar för att utveckla sin förmåga att vara närvarande. Och det finns många vägar.

Bara sitta

Andningen har genom alla tider varit en kungsväg att komma i kontakt med sitt eget nu. Andningsövningar beskrivs inom alla kulturer och i många terapeutiska metoder. Men det är samtidigt känsligt att manipulera med andningen eftersom dess visdom är djupare än vad vi kan förstå. Vi har ingenting att lära den. Det primära är att lära sig att ge den utrymme att finna sin egen rytm och bädd i kroppen.

Jag vill här beskriva en liten basal övning för det rytmiska systemet som alla kan göra. Den kan göras liggande men gärna sittande för att hjälpa oss att vara vakna och samtidigt avspända vilket ju ofta är svårt för oss stressade nutidsmänniskor.

Sök upp en lugn plats där du får vara ifred. Sätt dig på en stol eller på några höga kuddar på golvet. Viktigt är att sätet är högre upp än knäna så att ryggen kan vila i sin naturliga upprätta linje. Om du sitter på golvet skall knäna vila på golvet och benen på var sin sida om kudden så att det bildas en trefot mellan sätet och knäna på vilken du kan vila. Sitter du på en stol bör du lägga en kudde på sitsen så att du kommer upp lite högre med sätet. Känn hur fotsulorna vilar stadigt på golvet och bildar en stabil trefot med sätet.

Börja med att försöka att helt slappna av i bäckenet och benen. Vila i tyngden mot underlaget.

Vill man använda sig av en bild så kan man likna det vid att man ”sätter ned en planta i jorden”. Sedan låter du ryggen och huvudet vila i sin egen vertikala linje likt ett ”skott som skjuter upp ur roten”. Känn lättheten uppåt. Det kan göra att framsidan av kroppen blir mer öppen för andningen.

Samla händerna i varandra och låt underarmarna vila på låren nära kroppen. Låt axlarna falla ned. Låt kroppen bli helt stilla likt ett berg. I zenbuddismen brukar man tala om ”just sitting”. Bara sitta. Ögonen skall vara lite öppna och blicken kall vila på golvet 1–2 meter framför dig.

Släpp nu den inre bilden och bara sitt.

Vänd nu din uppmärksamhet mot din andning. Du skall inte göra något med andningen. Låt den bara söka sitt eget utrymme inne i kroppen. Var bara helt öppen och ta emot varje andetag som en gåva. Känn hur bröstkorgen gradvis slappnar av och öppnar sig för varje andetag.

Låt andningen söka sig allt djupare ned i kroppen och med tiden skapa ett inre rum av stillhet i mitten av kroppen där du kan vara andligt närvarande i kontakt med ditt eget centrum.

Låt din oro gradvis sjunka ned genom kroppen med varje utandning likt sand som sjunker till botten i ett vattenglas tills vattnet klarnat.

När du sitter så här tyst med dig själv är du ett lätt byte för dina tankar. Du kommer att märka att dom lätt rör sig hit och dit och lätt blir upptagna av problemlösning. Kanske tappar du kontakt med kroppen. Då styr du bara stilla tillbaks din uppmärksamhet mot andningen och nuet. Du kan också fokusera på din sittställning. Med tiden kommer du att märka att din kontakt med ditt eget centrum gradvis kommer att öka. Du kommer att bli mer närvarande i dig själv. Du kan få känslan av att äntligen komma hem.

Övningen har som uppgift att stärka din förmåga att vara uppmärksam på vad som sker både inom dig och utanför dig. Den kan hjälpa dig att förbinda ditt jag med nuet. Den vårdar direkt det rytmiska systemet som försöker harmonisera mellan medvetandet och det omedvetna. Mellan kroppen och själen.

Om du kan sitta så en liten stund varje dag är det också ur ett terapeutiskt perspektiv en starkt hälsobevarande handling. Till att börja med 5–10 minuter som du sedan gradvis kan utöka.


Har du tålamod att vänta

tills grumligheten lagt sig
och vattnet blir klart
Kan du vara stilla
tills rätt handling
uppstår av sig själv?

Bo Kjellström