Biografiarbete: Att vakna upp för sitt öde

Biografiarbete är ett sökande efter mening. Som stiger upp ur människors hjärtan ur en övertygelse om att livet i sig självt och alla människoliv är betydelsefulla och att händelser och processer i våra liv kommer att uppenbara sin mening om vi lär oss att observera dem.

Biografiarbete i grupp eller individuellt har utvecklats sedan mitten av nittonhundratalet eftersom ett ökande antal människor lever med existentiella frågor som Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg? Vad betyder mitt liv? Dessa frågor uttrycker en längtan efter att nå bortom våra vardagliga känslor av rädsla, stolthet, bekvämlighet och illusioner, för att upptäcka en begriplig och objektivt tillförlitlig bild av vem vi egentligen är. Vi försöker att samla ihop vårt kreativa centrum som inkluderar våra djupare mål och intentioner för att där finna en säkrare självkänsla. Ett evigt ljus inom oss som inte kan fördunklas i vardagen.

Vaclav Havel säger i ett tal kallat ”The New Measure of Man”: Experter kan förklara vad som helst i den objektiva världen och ändå förstår vi allt mindre av våra egna liv. Vi lever i den post-moderna världen där allting är möjligt och nästan ingenting är säkert. Människans enda hopp idag är sannolikt en förnyelse av övertygelsen att vi har vårt ursprung både på jorden och i kosmos. Denna varseblivning ger oss förmågan att transformera oss själva ...

I denna passage fångar Havel någonting av den impuls som finns bakom biografiarbete.

Å ena sidan är det ett svar på en förlust av trygghet och stöd från det förflutna och å andra sidan är det ett resultat av och en stimulans till ett växande sinne för individuell frihet och självbestämmelse. Vårt förflutna ger oss inte längre någon känsla av identitet och inte heller kan det leda oss genom den mångfald av valmöjligheter som vi konfronteras med varje dag.

Våra erfarenheter och våra utbildningar, de moraliska koder för ledning som vi ärvt är ofta inadekvata när det gäller att hjälpa oss att hantera de händelser och kriser som möter oss med sådan kraft idag. Inget liv är enkelt. Få människor är besparade händelser som skakar om livet. Gränsen mellan vårt sinnesbegränsade medvetande och världens inåtvändhet inkluderar olika skikt och nivåer i vår själsvärld som ändras och löser upp sig. Nya och ibland förvirrande andliga förnimmelser tillsammans med obekanta känslor, önskningar, längtan och impulser invaderar vårt medvetande. De kanske överväldigar oss eller stör oss men de förmedlar också djupare aspekter i världen och i vår natur som ber om att bli förstådda och integrerade med vår självbild.

I mötet med sådana situationer är vi både sårbara och potenta, och det blir angeläget att vi finner en säker grund i oss själva varifrån vi kan möta det som livet för med sig med en säkerhet och styrka som inte kan förminskas eller undergrävas. Vi behöver vidga vårt normala jagmedvetande till att inkludera en uppmärksamhet för den andliga verklighet som arbetar inne i och bakom fenomen in vårt liv.

Biografiarbete är en väg mot denna nya uppmärksamhet. Det är ett sätt att bli aktiv och vaken för vår egen levnadshistoria. En dialog med den, ett frågande och ett lyssnade till den så att vår biografi kan börja avslöja sina hemligheter och rikedomar. Det handlar inte om något spekulerande om vilka vi möjligen var i tidigare inkarnationer. Inte heller handlar det om att kretsa kring vårt förflutna i detta liv. Snarare så ger det oss möjligheten att finna ett fritt förhållande till vår bakgrund så att vi kan bli vakna i vår nuvarande situation och möta det som kommer till oss från framtiden med öppna förväntningar. Det är en väg att upptäcka och uttrycka vår egen sanning.

När vi ser tillbaka på vårt liv och försöker tyda de inre och yttre omständigheter, händelser, faser, relationer och teman som utgör vår historia så framträder styrande intentioner och underliggande motiv och börjar förmedla sin mening. Det kan föra fram till en känsla av att det finns en författare av vår egen biografi. Den som vi möter och arbetar tillsammans med varje natt och efter döden för att smälta och transformera vårt förflutna till nya tillfällen att utvecklas.

Biografiarbete handlar sålunda om att upptäcka ”vem är jag”, ”vem är du” och ”vilka är vi”?

Det kan väcka ett intresse i oss för världen omkring oss och de människor som vi möter. Vi kan komma till en levande erfarenhet av att våra liv är oss givna av andra, att självutveckling och social utveckling är två sidor av samma aktivitet. Genom att arbeta med vårt eget levnadsmaterial kan vi utveckla nya själsförmågor. Vi kan väcka en förmåga att möta världen med vår imagination.

Enligt Rudolf Steiner så kan en återblick på sin egen biografi vara en aktivitet som motbalanserar utvecklingen av de anti- sociala krafter vilka är nödvändiga för utvecklingen av vår frihet och individualitet men som ensamma leder till ökande missförstånd och splittring mellan människor. Att sitta tillsammans med andra och dela olika aspekter av våra liv – i en atmosfär av disciplinerat och vaket lyssnande och samtalande - skapar ett hjärterum där intresset för andra kan växa och där sociala krafter kan vårdas. Den starkaste erfarenheten människor tar med sig från en biografiworkshop är ofta ett vidgande av sin kapacitet att möta andra med tolerans, medkänsla och tillit och gåvan att själv ha blivit bemött på detta sätt. Den viktigaste upplevelsen är sålunda att se och att bli sedd.

Metoden att arbeta med sin biografi är ett viktigt redskap om man vill väcka ett sinne för karmiska verkligheter. I första hand behöver vi närma oss våra förflutna händelser och erfarenheter med en hängivenhet för detaljer men samtidigt på avstånd som om vi vore en främling och inte oss själva. Vi behöver observera vårt eget liv med renhet och disciplin och försöka närma oss oss det utan intellektuella omdömen, analyser, tolkningar och känslomässiga reaktioner. Snarare behöver vi närma oss det genom ett osjälviskt iakttagande som låter fenomenen själva uttrycka sina budskap.

Varje erfarenhet i våra liv bär på hemligheten om hela vår existens. Vårt vara är en kristallisation, en kondensation av det förflutna och framtiden, av vad vi varit och vad vi kan bli.

När våra upplevelser förblir obearbetade och inte integrerade så arbetar de i vårt omedvetna. De konsumerar energi och tar uppmärksamhet och påverkar oss i mötet med världen. De arbetar som ett slags filter för våra intryck. Vi möter världen genom det som tidigare hänt oss med osäkerhet, rädsla och belastningar från det förflutna som en ensam 9-åring, en arg 14-åring och så vidare. Vi betraktar världen men ser bara oss själva. Vår egoism förstärks kontinuerligt.

När vi gör den ovanliga och stora ansträngningen att medvetandegöra våra minnen och återskapa dem på nytt genom vår fria tankeaktivitet tillåter vi det som är väsentligt i en särskild händelse att framträda och resten att upplösas. På detta sätt så bearbetar vi och befriar vi det förflutna så att vi kan stå fria från det. Vi ”skiljer ut jaget från dess erfarenheter” och kan möta världen med öppenhet i nuet. Vårt vardagligt baserade minne utvecklas mot vad Rudolf Steiner kallade ett ”viljeminne”.

Att arbeta med vår biografi kan göra oss mer vakna för de obemärkta mirakler som fyller vår dag. Det skolar oss i tålamod och lär oss att vi behöver vänta på att händelser skall uppenbara sin egen mening. Det både kräver och ingjuter en stämning av vördnad och respekt för alla detaljer i människors berättelser.

Det praktiska arbetet när man hjälper människor att möta sina ideal leder ofta till en stilla tacksamhet för nya intryck i världen och för de små konkreta steg som kan tas. Människor blir oftast mindre självupptagna och upplever en ny öppenhet för sitt liv och för sitt eget ansvar.

Att göra vårt liv till ett ämne för forskning och att tala med människor som kan vara främlingar om intima händelser i vårt liv är för de flesta av oss knappast något naturligt. Det är mycket enklare att upprätthålla vårt vanliga förhållningssätt till livet. Vi bedömer upplevelser utifrån våra förutfattade meningar och våra känslor, vårt gillande eller ogillande av vad som ”händer med oss”. Om det är ”rättvist eller orättvist”. Att vara ett osjälviskt vittne till vårt eget liv, att göra konkreta detaljerade bilder och observera det utifrån som om det vore någon annans liv, fordrar att vi övar upp och vidgar våra själsförmågor så att de blir ett uttryck för vårt sanna jag.

Att arbeta med vår egen biografi och lyssna på andras gör att vi tränar vårt tänkande så att det kan växa till vad det är egentligen är – en aktivitet av kärlek, klar, varm och direkt beredd att se djupare in till hjärtat av någonting. Det möjliggör för oss att möta andra med tolerans och intresse.

Alltefter som tänkandet blir till imagination så blir händelser, vändpunkter, möten och upplevelser som glädje och lidande i våra liv mer transparanta och uppenbarar sina gester och sin inre mening. Vartefter vi finner det inre i dessa yttre händelser ökar våra möjligheter till acceptans och förlåtelse, av medkänsla för vårt eget och för andras öden. Detta ger oss en ny tillit och tillförsikt i livet ur vilken kan födas nya ideal och en entusiasm kan väckas att bära fram de uppgifter som vår kärlek söker.

När vi kan identifiera vår egen biografi så upptäcker vi vårt sanna Själv med sin unika historia och en framtid som alltid är ny. Och vi kan djupare agera utifrån vår egen sanning. Vi har större förmåga att nå kontakt med de intentioner som förde oss till livet. Intentionen att leva i en speciell kropp, familj, människor och platser. Att ge ett bidrag till vårt samhälle ur de tillfällen och möjligheter som livet gett oss på ett sätt som uttrycker vår kärlek och hängivenhet till världen. Genom att möta och brottas med oss själva växer våra jag så att vi även kan omfamna och bära andra. Genom att arbeta med vår egen utveckling blir vårt liv även substans för andra, en källa till ljus och värme som strålar ut i världen. Och bara när vi kan vända oss med kärlek mot världen så kommer vårt sanna jag i sin fulla karmiska verklighet att uppenbaras för oss.

Margli Matthews

The "Golden Blade" (1998)